Okej inte helt. Takvandringen var jätterolig men just nu känner jag mig hel-depp... Den där underbara känslan "jag är tjock, dum och helt värdelös" som jag alltid brukar skratta åt. Tur att jag har Andreas som kommer med snälla kommentarer när jag berättar om mitt humör och att den enda som tycker om mig fast att jag är som jag är, är London. "Jag accepterar också dig fast du är ett fläskberg". Är dock sånt jag behöver höra för jag tål inte människor som håller på och klagar som jag känner att jag gör nu. En fet smäll och en hink kallt vatten över huvudet ska jag ha!

Ikväll ska jag ut och springa med killen som är så snäll mot mig... Han kanske kan putta mig i Sidsjön om jag börjar klaga igen.

Imorgon är det bal med. Då ska jag vara på bättre humör!