And everybody hurts sometimes.

Då var jourhelgen över. Skola imorgon och jag har som vanligt ingen koll på vad jag har och när jag har det. Förstår inte hur det för varje år som går tar längre och längre tid att ställa om när vi får nytt schema. I ettan räckte det med att jag tittade den gång så satt det medan det nu tar månader. Är väl så att bli gammal.

 

Blev nu sittandes och och lyssna på R.E.M. Det gör också att jag känner mig lite gammal men på ett lite mer behagligt sätt.

 

Nu ska jag fortsätta skratta åt tanken på Hampus ett år. Haha åh, jag är för trött.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0