Hemma igen. Varit hos I och sedan en sväng till stallet. Tänkte ta och byta om och springa en runda snart innan jag ska sätta igång med min uppsats. Trevligt tisdagsnöje.

Känns som att allt sakta men säkert faller på plats. Trodde aldrig att jag skulle kunna känna som jag gör igen men jag tror att jag måste börja vänja mig vid att ha fel... Jag väljer att inte tro på alla rykten, jag vill bilda min egen uppfattning samtidigt som jag måste vara rädd om mig själv. Jag måste ta dom här stegen även om alla tankar kommer tillbaka i ren reflex. Om jag inte gör det nu kommer jag heller aldrig att göra det. Resultatet spelar faktiskt ingen roll, det viktigaste är att det blir gjort. Jag är trött på att hela tiden skydda mig själv för att inte bli sårad. Så var så god, hit me, jag vill leva varje dag som om de vore min sista och då går det inte att vara rädd. 

Nu ska jag ut och springa och umågs med mina underbara tankar.

<3