Jag går varje dag och väntar på att mitt slöande ska få konsekvenser. Att jag ska åka dit. Åka dit på riktigt någon gång. Det ska inte hålla att man skriver ett nationellt tal i svenska timmarna innan man ska hålla det, knappt tränar, går upp, gör det värsta talet i sin historia och ändå! ÄNDÅ får mvg. Jag skriver det inte för att skryta på något sätt utan för att jag blir rädd. Jag måste åka dit någon gång så jag lär mig att börja i tid. Jag kan liksom inte stå och säga till yngre människor att det är viktigt att göra sina läxor för att få bra betyg. Bullshit! Okej, hade det varit ett annat ämne än svenska hade jag varit körd men jag tycker ändå inte att det ska gå. Men men, jag tackar. På fredag är det skriftliga, det kommer gå åt helvete. Det kan jag lova.


Fick ett samtal imorse om att mina solglasögon hade kommit! Materiellycka!!! Nu känns allt som vanligt igen. Jag undrar om Andreas känner för att sätta sig på dom här med? Inte för att det var därför jag behövde nya... Tänker inte ens berätta varför, så sjukt klantig som jag är. 

Spelade i alla fall kubb igår istället för att skriva på mitt tal. Man kan tänka sig att det skulle slå tillbaka på mig men som sagt nej. Jag och Andreas mot Josse och Martin. Borgarna mot Sossarna. Över mot underklass. Bäst av tre. Jag och Andreas förlorade... Vi kommer nu dra in all form av a-kassa. Tack för oss.

Nu ska jag hitta på något roligt att göra. Kanske plugga?

Btw sär      skrivningar kan underhålla mig riktigt länge.