Vet inte hur det gick till men helt plötsligt kom jag att tänka på en lapp jag fått för kanske över ett år sedan. På något sätt visste jag att den måste finnas kvar för jag hade inget minne av att jag gjort mig av med den. Så jag gick helt enkelt in till mammas rum och drog ut lådan jag har under hennes säng med saker jag inte har plats för i rummet och högs upp där låg lappen... Som att den aldrig hade gjort annat. Nu vet jag ärligt talat inte vad jag ska göra med den. Står väl inget viktigt men det var en del av min vardag då. Nu ska ingen som överanalyserar det här börja tro saker. Jag skulle kunna bränna upp den, eller slänga den utan problem men jag vet inte varför jag ska göra det. Spelar det någon roll vad man har kvar? Minnet kommer ändå finnas kvar även om jag gör mig av med lappen. Tänk om det är roligt att ha kvar om 30 år när jag ser tillbaka på mitt liv? Det gör inte direkt ont att läsa den nu men det känns samtidigt konstigt att ha den kvar  då jag inte känner något för det hela... Jag kanske bara borde lägga tillbaka den i lådan och låtsas som att jag aldrig kommit att tänka på den.

Jag tror jag fick hjärtklappning när jag hittade den för helt plötsligt känns det som att det förflutna alltid kan komma ikapp en. Det spelar ingen roll hur mycket vi "raderar" eller hur mycket vi försöker glömma så har vissa saker hänt. Nu är jag bara glad över att jag kan se tillbaka på det mesta med ett leende på läpparna och tänka att det var fint då, men samtidigt vill jag inte ha något med det att göra nu. Ingen står längre för vad som står på den och då känns den med ens värdelös... Jag tror jag har diskuterat mig fram till värdet av lappen nu... Men jag tror det får ligga kvar i en låda här. Som en påminnelse om att allt vi gör faktiskt räknas. Någon gång.