Förstår inte hur vissa människor fungerar, i detta fall en kille, när man tycker att det är helt okej att ta strypgrepp och rycka sönder halsband bara för att det är lite trångt. Att sen försöka trycka ner tre tjejer genom att knuffas och armbågas framför scen när det tydligt finns plats för alla ändå är för mig obegripligt... Men det är mycket jag inte förstår.

Kvällen blev sjuk på så många andra sätt med men vill inte gå in på allt. Ett plus är att jag har lärt mig att inte bry mig om allt fyllesnack som blir men nu gäller det bara att jobba bort känslan av att jag vill ta hand om och se till att vissa människor mår bra. Enligt mig en ganska bra sak att göra men ibland tär det för mycket på en själv.

Jobbigast var ändå att säga hej då till Adrian... Var jobbigt igår men allt har sjunkit in idag vilket gör allt värre. Men vänner finns kvar vart dom än bor antar jag.  


Det finns dagar som är som trappor, man måste välja om man ska gå upp eller ner.