Tanken var att jag skulle dra upp Andreas klockan åtta imorse så vi kunde åka och hämta lite möbler i "stugan" åt mig. Han ringer mig tjugo i nio och undrar om jag är vaken. Det var jag inte. Men men. Vi kom tillslut fram med släpvagnen och allt och kom till och med hem till lägenheten med sakerna. Utom min låda till bordet som Andreas glömde... Trots att jag sa åt honom att inte ställa den åt sidan för vi skulle missa den!
Där kanske man kan säga att det var 1-0 till mig för exemplariskt beteende den dagen men den var ju inte över. Vi lyckades backa ut släpvagen från den smala gården (jag är en stjärna jag vet) och tog oss sedan vidare till mitt gamla hem för att hämta sängen. Problemet blev bara att när vi fått ned sängen så insåg vi att jag hade lyckats låsa ut oss! Med låst bil och låst port kände vi väl oss inte allt för kaxiga. 1-1 alltså...
Som tur var kom vi in, vi tog med oss det som skulle med, lämnade det i lägenheten och drog med oss Josse ut på IKEA.

Känner att berättelsen får sluta där. Köpte lite ben och möbeltassar. Åkte och red, såg fem rådjur och ska nu tillbaka ned och skruva fast benen på sängen.


Dagens stora stjärna går iaf till Andreas som burit säng själv, burit bänk själv, burit fåtölj själv och hängt på mina garderobsdörrar i stort sätt själv. All kärlek! Jag hade varit jättetrött nu om jag hade varit tvungen att lyfta mer än ett finger idag!

(Jag backade iofs som en gud men men)

Finns inget som inte två manliga kvinnor kan göra!